Kinetisk konst

Rörlig konst är konstverk som inkorporerar en fysisk rörelse. Det refererar idag ofta till skulpturer och figurer i tre dimensioner. Här finns mobiler vilka rör sig på ett naturligt sätt drivet av vind eller vatten, eller som drivs av motorer. De kan också drivas av en mänsklig skapare eller observatör.

Former och tekniker

En del av kinetisk konst kan innefatta rörelser som endast kan ses från en viss vinkel, eller ”skenbara” rörelser. Konst med skenbar kinetisk rörelse utvecklades på femtiotalet, och är kopplad till en annan konstform som kallas för ”op art”, vilket betyder optiska illusioner. Dagens Nyheter har en del artiklar om kinetisk konst.

Historia

Begreppet ”kinetisk konst” användes för första gången på ett museum i Zürich år 1960. Men redan tidigare, på 1900-talet var den surrealistiska konsten populär och banade väg för den kinetiska konsten. Det var då möjligt att gå utanför de tidigare gränserna för konsten och börja utforska ämnen som tidigare inte hade ansetts acceptabla socialt sett. Bland de pionjärer som fört den kinetiska konsten framåt finns Marcel Duchamp, som blev berömd för sina roterande glasplattor. Naum Gabo framställde också virtuella skulpturer. Ett berömt kinetiskt konstverk står utanför Moderna muséet i Stockholm, det heter ”De fyra elementen” och är skapat av Alexander Calder.